The knights who no longer say "Ni!"...

Debatten om arbetslösheten i Sverige har sedan länge varit så urspårad att man knappt kunnat tro att det kan bli värre. Gång på gång har man dock tvingats inse att gränsen för vad som är okej att - uttalat eller bara subtilt men ändå jävligt tydligt - påstå och presentera som fakta i granskning och den allmänna debatten, konstant förflyttas. För två år sedan hade borgerlighetens nu självklart hånfulla angrepp på oss som inte har ett fast jobb att gå till varje dag, knappast kunnat föras fram med samma uppbackning från etablerade medier. Om man tänker efter rådde nästan revolutionsstämning i arbetarleden och de fackliga organisationerna när regeringen och samarbetspariterna sänkte ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen till 78%. Skala av 13% till så har vi borgarnas utgångsbud. Oavsett vad en handfull dussinliberaler till proffstyckare i TV4:s morgonsoffor tycker så spelar de totalt 15 procenten jävligt stor roll för om folk ska ha möjligheten till ett någorlunda drägligt liv. När jag varit arbetslös skulle de 15 procenten vara över tusen spänn mindre i månaden!

Men det är klart, den som får den anskrämligt höga lönen betald av annonspengar från Svenskt Näringsliv och Timbro, behöver inte bry sig om den där tusingen mer eller mindre varje månad. Vi med vanliga inkomster och behov av att inte svälta eller frysa ihjäl den dagen vår anställning tar slut, vi torskar rejält på borgarnas linje.

Samtidigt som Uppdrag Granskning och Dokument Inifrån presenterar inslag efter inslag som på beställning från Stora Nygatan i Stockholm, kan förslag vars enda effekt är att en ansenlig mängd av landets befolkning skulle tvingas närmare och slutligen över svältgränsen presenteras som en "reaktion" mot de "avslöjanden" som "görs" av korvöresjournalister som vill bli nästa Janne Josefsson. Det säger en del om det svenska medielandskapet och hur dagordningen sätts.

Men vad blir resultatet i förlängningen? Uppenbart är att fler kommer att tvingas söka socialbidrag och liknande försörjningsstöd. Det vill borgarna å andra sidan också dra ner på avsvevärt så där finns knappast någon överlevnad att hämta. Det andra som händer är givetvis att fler blir tvungna att vara beredda att ta de osäkra visstidsjobben med pisslåga löner som med jämna mellanrum dyker upp på ams.se trots att det troligen innebär lägre inkomst än a-kassan. Borgarna hävdar att det ska löna sig att gå från arbetslöshet till arbete, men vem av de fyra borgerliga partiernas partiledare är det som ska stå på barrikaderna med oss och kräva högre löner och framförallt rätten till heltid?

För det är här skiljelinjen går. Mellan oss som vill försvara, upprätthålla och utveckla det fackliga löftet om att ingen utan arbete ska vara beredd att ta mitt eller någon annans arbete till lägre lön än vad vårt avtal slår fast och de som vill att arbetare i Sverige och världen ska konkurrera med varandra om de uppenbart färe arbetstillfällen som idag formellt finns. För detta får jag som sysselsatt också betala via min a-kasseavgift. Det är bra av minst tre anledningar;

1) dels för att den som tvingas gå arbetslös inte behöver svälta
2) dels för att den som tvingas gå arbetslös aldrig då ska vara tvungen att gå från arbetslöshet till otryggare anställning med lägre lön än tidigare mot sin vilja
3) dels för att jag som sysselsatt inte behöver oroa mig för att någon av de tiotusentals som står och bankar på arbetsförmedlingens port tar mitt jobb för en lägre penning än jag.

Så är det tänkt att människovärdet ska upprätthållas på svenskt arbetsmarknad. Borgarna vill något helt annat. Författaren Arne Isaksson har skrivit en rad böcker om arbetarrörelsens framväxt i Tornedalen. Böcker som Eldsjälar och Det goda samhället är två mycket läsvärda alster. De illustrerar väl hur arbetsmarknaden såg ut med restriktiv - ja rent auktoritär - arbetslöshetspolitik(se bl.a. Stripa-direktiven) och utan kollektivavtal. I Pajala var gången den att någon godsherre låtit utropa auktion någon dag. Dit fick arbetarna komma och bjuda. De s.k. auktionerna i Pajala var på den tiden inga tillställningar man gick man ur huse för att bjuda högst på något tjusigt att smycka ut pörtet med. Här var det lägstbjudande som tog hem det hela, billigaste arbetaren fick jobbet. Blev arbetarna förbannade var polis och militär snabba att skingra folksamlingen med piskor och sablar.

Även om dagens godsherrar inte ropar ut utdikning, vedspåntning och flisskyffling från en välpolerad droska är vi på god väg tillbaka dit. Idag är det Duni i Skåpafors och Volvo i Trollhättan som sköter utropandet och dess ivrigaste försvarare stavas "Allians för Sverige". Och nu vill ju Folkpartiet som bekant att vi ska kunna ha valfriheten att åter uppleva ett Ådalen. Those were the days... eller nåt.

Med allt det här på ett bräde, är det märkligt att borgarna och framförallt moderaterna börjar putsa sin päls? Men tänker man efter är borgarnas försök till total make over är lite grann som de där jävligt knepiga riddarna i skogen i Monthy Pythons "Search for the holy graal".

We are no longer the knights who say "Ni!". We are now the knights who say "Ecki, Ecki ftpang, woopftang!"

Från ett sammelsurim av obegripligheter till ett annat. Same shit, different day helt enkelt.