Avgörandet är här

Vi är många som slitit hårt i årets valrörelse. Vi är många som sovit lite, debattera mycket och delat ännu fler flygblad än nånsin tidigare. Ändå känns det nervöst och minst sagt otäckt att de sista timmarna innan valvakan, ännu inte kunna känna i ryggmärgen om vi vinner eller förlorar.

För det är till syvende och sist vad valet handlar om. Vem som vinner och förlorar. Inte främst vilken koalition som vinner valet och får bilda regering utan vem som vinner och förlorar på de olika politiska alternativen. Detta och vem som får bilda regering hänger givetvis ihop men förtjänar givetvis också särskild förståelse också var för sig.

För vem som vinner på lönesänkar-Alliansens politik är uppenbart. Vem som förlorar ännu mer. För hur mycket de än tjatar om att de "har en politik för fler jobb" finns inga som helst garantier för att så är fallet. Ger inte deras genomgående försämringar av våra gemensamma försäkringar som i grund och botten betalas av löneutrymme som de som jobbar avstår ifrån, några fler jobb är vi likförbannat många som får lägre a-kassa, sämre sjukförsäkring och lägre pensioner. Visst ger alliansen garantier. Men bara när det gäller försämringar.

Imorgon bitti kan Sveriges integrationsminister heta Lars Leijonborg. Samme man som slaktat det liberala arvet i medborgarbegreppet och vill införa svenska grammatikkunskaper som grund för medberliga rättigheter och i klassiskt exotiserande manér hyllar diktaturens Kina med allmänt tal om "arbetsvilliga kineser med känsla för företaget".

Imorgon bitti kan Sveriges arbetsmarknadsminister heta Maud Olofsson. Kvinnan som utmärkt sig som arbetsrättens värsta fiende. Samma person som påstår att framtiden för ungdomar på arbetsmarknaden ligger i att göra gårdagens och dagens problem ännu värre genom att öppna upp YTTRLIGARE för arbetsgivare att utnyttja ungdomar på otrygga och rättslösa anställningar.

Imorgon bitti kan Sveriges familjeminister heta Göran Hägglund. Samme man som oförblommerat menar att det är fullt normalt att ta pengar från den gemensamma barnomsorgen och ge till överklassfamiljer med städhjälp och au pair.

Imorgon bitti kan Sveriges regering bestå av den allians av borgare som under hela valrörelsen konsekvent vägrat prata om konsekvenserna av den egna politiken och enbart talat om Göran Perssons personliga skuld i den svenska arbetslösheten trots att de själva alltid varit de första att försvara arbetslöshetens verkliga orsaker.

Imorgon bitti kan vara början på en ny tid i Sverige. En ny tid som tvingar arbetar- och kvinnorörelsens landvinnigar ännu längre bakåt. En tid då hemmafrunormen återlanseras och underkvalificerade yrkeskategorier i ännu större utsträckning ska domineras av invandrarkvinnor som hunsat städar överklassens palatskorridorer.

Jag är livrädd för en borgerlig regering. För vad de kan åstadkomma oh vilka konsekvenser det får. För mig men också för min familj och vänner.

Jag vet att när borgarna sänker a-kassan, förlorar de flesta jag känner, på det.

Jag vet att när borgarna sänker sjukersättningen, förlorar de flesta jag känner, på det.

Jag vet att när borgarna kommer till makten, är det vi som är villebrådet för de närmaste fyra åren.

Därför röstade jag på Vänsterpartiet idag. Jag hoppas verkligen att du också gör det.

Or else, may god have mercy on our souls.