Tusen fasta viljor
I lördags började jag läsa boken Tusen fasta viljor, skriven av Anders Ehnmark och Annika Hagström och utgivet på Arbetarkultur förlag 1974. Man kan ha synpunkter på kanske framförallt Ehnmarks insatser i den svenska vänstern sedan tiden på VPK:s tidning Ny Dag men den här boken är förbannat bra. Men det är kanske rent Annika Hagströms förtjänst till hundra 100%? Ehnmark är hur som helst varken den förste eller siste som fallit offer för ideologiska barnsjukdomar inom vänstern på äldre dagar intagit "modernare" ståndpunkter, i allt väsentligt det rakt motsatta till de ställningstaganden som uppenbart måste göras för en vänster värd namnet.
Nog nu om Ehnmarks ideologiska haveri. Tusen fasta viljor är en klar och känsloladdad skildring av arbetarrörelsens framväxt och utveckling i Norrbotten, de avgörande striderna på arbetsmarknaden och såväl inom och utom fackföreningsrörelsen och de olika partierna. Framförallt handlar boken om Norrskensflammans unika ställning bland arbetarna i Norrbotten. Genom små korta artiklar baserade på intervjuer med kommunister och fackföreningsfolk av olika schatteringar, målas bilden av ett smahällsklimat jävligare än jävligast upp. Tusen fasta viljor är en dokumentation av det samhälle som drev tusentals norrbottniska arbetare in i det fackliga och politiska arbetet för att ens kunna överleva.
Särskilt gillar jag de stycken av boken som handlar om gruvarbetarstrejken 1969-70. Här finns referat från strejkmöten från Malmberget där uppslutningen till fackmötena var dålig om 150 personer hasat sig till Folkets Hus! Här finns intervjuer med Anna Sjöholm från Malmberget vars far var laestadian och mor drev bastu för LKAB-arbetarna som mot sin mors vilja röstade på kommunisterna i sitt första val och sedan gjorde det livet ut. Hon kom i kontakt med kommunistiska partiet när dåvarande ordförande för Sverges Kommunistiska Ungdomsförbund, Filip Forsberg från Kiruna, nyttjade bastun och då diskuterade det politiska läget.
Den kanske allra starkaste känslan efter att ha läst ungefär 2/3 av boken är den gråa och utsikts- och framtidslösa bilden av Norrbottens län som målas upp. Jag menar inte på det vis att det är en falsk bild eller ens överdriven. Avfolkningen av Norrbotten - beskrivningen kunde lika gärna gälla idag i Jämtland likväl som Norrbotten - gestaltas av de snabbt försvunna jobben längs malmbanan, utvinningen av de enorma naturtillgångarna men att vidareförädlingen sker annorstädes, vilket gäller ännu idag trots SSAB i Luleå.
För den som vill känna en god dos av jävlar anamma och varför motståndet mot privatiseringar och avregleringar måste fortsätta, rekommenderas Tusen fasta viljor varmt.
Förresten, ta en prenumeration på världens näst äldsta vänstersocialistiska nyhetstidning, när du ändå håller på!
Nog nu om Ehnmarks ideologiska haveri. Tusen fasta viljor är en klar och känsloladdad skildring av arbetarrörelsens framväxt och utveckling i Norrbotten, de avgörande striderna på arbetsmarknaden och såväl inom och utom fackföreningsrörelsen och de olika partierna. Framförallt handlar boken om Norrskensflammans unika ställning bland arbetarna i Norrbotten. Genom små korta artiklar baserade på intervjuer med kommunister och fackföreningsfolk av olika schatteringar, målas bilden av ett smahällsklimat jävligare än jävligast upp. Tusen fasta viljor är en dokumentation av det samhälle som drev tusentals norrbottniska arbetare in i det fackliga och politiska arbetet för att ens kunna överleva.
Särskilt gillar jag de stycken av boken som handlar om gruvarbetarstrejken 1969-70. Här finns referat från strejkmöten från Malmberget där uppslutningen till fackmötena var dålig om 150 personer hasat sig till Folkets Hus! Här finns intervjuer med Anna Sjöholm från Malmberget vars far var laestadian och mor drev bastu för LKAB-arbetarna som mot sin mors vilja röstade på kommunisterna i sitt första val och sedan gjorde det livet ut. Hon kom i kontakt med kommunistiska partiet när dåvarande ordförande för Sverges Kommunistiska Ungdomsförbund, Filip Forsberg från Kiruna, nyttjade bastun och då diskuterade det politiska läget.
Den kanske allra starkaste känslan efter att ha läst ungefär 2/3 av boken är den gråa och utsikts- och framtidslösa bilden av Norrbottens län som målas upp. Jag menar inte på det vis att det är en falsk bild eller ens överdriven. Avfolkningen av Norrbotten - beskrivningen kunde lika gärna gälla idag i Jämtland likväl som Norrbotten - gestaltas av de snabbt försvunna jobben längs malmbanan, utvinningen av de enorma naturtillgångarna men att vidareförädlingen sker annorstädes, vilket gäller ännu idag trots SSAB i Luleå.
För den som vill känna en god dos av jävlar anamma och varför motståndet mot privatiseringar och avregleringar måste fortsätta, rekommenderas Tusen fasta viljor varmt.
Förresten, ta en prenumeration på världens näst äldsta vänstersocialistiska nyhetstidning, när du ändå håller på!
posted by anon | 10:03 em
1 Comments:
Tusen fasta viljor är förbannat bra.
Som nykterist blir jag särskilt upplyft av styckena om de politiskt medvetna gruvarbetarnas kamp mot dryckenskapen (vilken bl a inkluderade att spränga den lokala utskänkningslokalen i luften med dynamit).
Skicka en kommentar
<< Home