Som ett drev på posten
Försöket till torr ordvits till trots, är de senaste dagarnas s.k. rapportering om "krisen" i Vänsterpartiets ledning i främst SvD riktigt beklämmande och i slutändan ytterligare ett bevis på hur konkreta omständigheter som formar människors handlade reduceras och anpassas till en redan förutbestämd mediedramaturgi. Särskilt när det gäller Vänsterpartiet.
Rapporteringen har i stort gått ut på att ledamöterna i Vänsterpartiets Partistyrelse fått besvara en enkät framtagen av Vänsterpartiets valberedning. Vänsterpartiet har kongress i början av januari nästa år så man kan utan att överdriva påstå att den här processen - att folk som innehar förtroendeposter inom en organisation får utvärera sin och ledningens arbete under den gånga perioden inför kommande kongress - är normalt förekommande. Den här enkäten fylldes i av Partistyrelsens ledamöter för ett drygt halvår sedan och har sedan dess utgjort en del i den kongressvalda valberedningens arbetsmaterial inför den kommande kongressen. Sådant material brukar av respekt för de som besvarat frågorna och valberedningens arbetsro, vara hemligt. Där fanns både positiv och negativ kritik emot bland annad Verkställande Utskottet. Det är allt annat än märkligt och än mindre uppseendeväckande.
Att det i media påbörjas ett drev mot Vänsterpartiet inför kongressen är att vänta. Att detta drev är välregisserat likaså. Precis som inför, under och efter förra kongressen, 2004 i Stockholm, är det att vänta att enskilda partimedlemmar och företrädare för en helt annan politik än den som en förkrossande majoritet av partiets medlemmar gång på gång slagit fast och bekräftat i interna samlinga och forum, kommer att agera med det mediala drev som vill framställa Vänsterpartiet som ett parti i kris.
I allt väsentligt kan inte Vänsterpartiets kris - i den mån man bör tala om en - förklaras med enkla slagordmässiga proklamationer om att "traditionalisterna tagit över" och att "väljarna inte vill ha överbudspolitik". I allt väsentligt beror den svenska vänsterns nedgång i opinionen och i stort, på oförmågan att mobilisera och aktivera kring sin egen politik.
En stark vänster är en vänster som är politiskt självständig och vågar utmana, ställa in siktet på konflikten mellan vänster och höger - på de intressekonflikter i samhället där eliterna står mot folkflertalet och männens intressen står mot kvinnornas - ta ställning och utifrån det, mobilisera.
Rapporteringen har i stort gått ut på att ledamöterna i Vänsterpartiets Partistyrelse fått besvara en enkät framtagen av Vänsterpartiets valberedning. Vänsterpartiet har kongress i början av januari nästa år så man kan utan att överdriva påstå att den här processen - att folk som innehar förtroendeposter inom en organisation får utvärera sin och ledningens arbete under den gånga perioden inför kommande kongress - är normalt förekommande. Den här enkäten fylldes i av Partistyrelsens ledamöter för ett drygt halvår sedan och har sedan dess utgjort en del i den kongressvalda valberedningens arbetsmaterial inför den kommande kongressen. Sådant material brukar av respekt för de som besvarat frågorna och valberedningens arbetsro, vara hemligt. Där fanns både positiv och negativ kritik emot bland annad Verkställande Utskottet. Det är allt annat än märkligt och än mindre uppseendeväckande.
Att det i media påbörjas ett drev mot Vänsterpartiet inför kongressen är att vänta. Att detta drev är välregisserat likaså. Precis som inför, under och efter förra kongressen, 2004 i Stockholm, är det att vänta att enskilda partimedlemmar och företrädare för en helt annan politik än den som en förkrossande majoritet av partiets medlemmar gång på gång slagit fast och bekräftat i interna samlinga och forum, kommer att agera med det mediala drev som vill framställa Vänsterpartiet som ett parti i kris.
I allt väsentligt kan inte Vänsterpartiets kris - i den mån man bör tala om en - förklaras med enkla slagordmässiga proklamationer om att "traditionalisterna tagit över" och att "väljarna inte vill ha överbudspolitik". I allt väsentligt beror den svenska vänsterns nedgång i opinionen och i stort, på oförmågan att mobilisera och aktivera kring sin egen politik.
En stark vänster är en vänster som är politiskt självständig och vågar utmana, ställa in siktet på konflikten mellan vänster och höger - på de intressekonflikter i samhället där eliterna står mot folkflertalet och männens intressen står mot kvinnornas - ta ställning och utifrån det, mobilisera.
posted by anon | 12:20 em
1 Comments:
Är denna hyllning till den muslimska kulturen en artikel av någon med islamofobi? http://www.johannorberg.net/?page=articles&articleid=5
Försöken att utmåla invandringsanhängaren Norberg som islamofob är nog det dummaste som hörts på många år. Det han skrev var att den franska staten misshandlade musmlimer, och att det utanförskapet riskerar att leda till att fundamentalistiska och hatiska element vinner insteg där. Vad är det för islamofobiskt med det?
Det märkligaste är att Etzler själv håller med om exakt det resonemanget när han pressas bland kommentarerna på Esbatis blogg!
Börja argumentera i sak i stället, och lägg ned dessa osakliga förolämpningar!
Skicka en kommentar
<< Home