Rak vänster motar Reinfeldt i grind

Nu är det dags för mig att liva upp den här bloggen igen. Anledningen till att det skrivits i princip ingenting under en dryg månads tid är arbete. När man är 23 år är det kutym för arbetsgivarna att anta att man antingen vill göra praktik på företaget - med vilken den enda fördelen idag är att man slipper tugga ner på a-kassedagarna - eller vill ha en jävligt otrygg och anställning av någon form. Tillsvidareanställningar finns inte idag, inte för oss ungdomar och framförallt inte för kvinnor i olika åldrar. Det finns så otroligt många orättvisor på svensk arbetsmarknad som är uppenbart könsrelaterade men som väldigt få verkar vilja ta tag i ur ett feministiskt perspektiv. Att frågan om visstidsanställningar är och skulle kunna vara en av de främsta feministiska strdisfrågorna i vår tid faller till föga för äldre män i fackföreningarnas och socialdemokratins övre skikt som hellre får prata om hur osäkra anställningar försvagar arbetarklassens ställning.

Vad jag vill komma till är egentligen bara det här; att när den borgerliga alliansen år framåt och byter retorik fortare än en kameleont byter färg i Amazonas, är dte viktigt att den svenska vänstern och arbetarrörelsens organisationer förstår att nyckeln til att mota Olle i grind - den här gången fyra Ollar alla med olika lyteskomiska drag - är att sätta frågor som rör makten i samhälet på dagordningen. Det måste givetvis handla om makten på arbetsplatserna och hur arbetarklassens redan idag utsatta och relativt maktlösa ställning på jobbet förvärras men också att den makt man faktiskt vill att svenska arbetare ska kunna utöva på jobbet inte ska vara reserverad för männen. Och det här hänger ihop med vilka typer av anställningsformer som är förhärskande på svensk arbetsmarknad.

Otryggare anställningar gör att folk kniper käft och att de som i störst utsträckning tjänar på arbetsplatsdemokrati och arbetarinflytande, tystnar och hamnar längst bak i ledet.

Frågan om otrygga anställningar och visstider är en av den svenska borgerlighetens absolut svagaste punkter, idag och historiskt. När borgarna ska "problematiser" situationen på svensk arbetsmarknad sträcker de sig till att på sin höjd betrakta projektanställningar som dåligt och drar sedan slutsatsen det är turordningsreglerna som är problemet.

Här har den svenska arbetarrörelsens alla organisationer enormt mycket att vinna. Inte bara för att det är en av "Alliansens" riktigt svaga punkter utan för att det är frågor som direkt handlar om att ta ställning; För mer makt till de som jobbar eller mindre?

Frågan måste upp på dagordningen nu, hur länge ska vi tillåta att den grupp som dagligen tvingas till tystnad genom osäkra anställningar, är kvinnor?

Sätt de feministiska arbetsmarknadsfrågorna på dagordningen nu, en rak vänster Reinfeldt aldrig klarar av att parera.

TILLÄGG -------------------------
Det är samtidigt av yttersta vikt att förstå att kvinnoförtrycket inte bara ställer maktfrågor som rör arbetsmarknaden på dagordningen. Parallellt med en tydligt vänsteroffensiv för en könsneutral och i övrigt progressiv arbetsmarknad är det absolut nödvändigt att förstå att det sexualiserade våldet och den alltmer alarmerande normeringen av en kvinnosyn som inte ens hör hemma så sent som på 1800-talet, måste ske. Därför är en av de allra viktigaste uppgifterna för en feministisk vänster värd namnet, att samtidigt som man ser och förstår arbetsmarknaden ur ett feministiskt perspektiv också förstå att könsförtrycket har sin egen logik och sina egna förtrycksmekanismer som måste motarbetas målmedvetet och att detta är minst lika viktigt om inte ännu viktigare. Därför borde en del av en tydlig vänsteroffensiv också innefatta en nationell satsning på feministiskt självförsvar på skolor, ungdomsgårdar och arbetsplatser i hela landet.