Borgerlig ordlek i DN

I dagens DN finne en artikel med rubriken "Sänkt ersättning ger minskad sjukfrånvaro". Den refererar till forskning som bedrivits och lagts fram på Växjö Universitet som visar att när karensdagen infördes och varje gång nivåerna i sjukersättningarna sänkts så har antalet sjukskrivningar minskat påtagligt. Nationalekonomen Maria Nilsson vid Växjö Universitet får också stöd av OECD som menar att det är genomgående är så i samtliga industriländer att högre sjukersättningar ger högre sjukskrivninsgfrekvens.

Personligen tycker jag att det är lustigt att det överhuvudtaget kan bedrivas någon sorts "forskning" kring ett samband som är så uppenbart som det mellan sjukersättningsnivåerna och sjukskrivningarna. För låt oss inte hyckla, det är klart att fler sjukskriver sig om de har råd att göra det.

Men är de slutsatser som dras vid Växjö Universitet så uppseendeväckande egentligen? Onekligen ifall de slutsatserna bär med sig krav på sänkta ersättningsnivåer men det vill enligt artikeln i DN inte ekonomen uttala sig om, "det är en politisk fråga".

Frågan man egentligen borde ställa sig - som verkligen skulle kunna tillföra någon nyhet i den här numer ganska inkörda och människofientliga debatten - är om frisknärvaron stigit motsvarande del som sjukfrånvaron sjunkit vid de tillfällen som universitetets nationalekonom och OECD radat upp? Jag vågar sticka ut hakan och påstå att så inte är fallet. Frågan som en debatt värd namnet på det här ämnet borde ställa är, hur många är det som egentligen går till jobbet sjuka fast de egentligen inte borde vara tvungna, i Sverige och resten av Europa?

Och om det nu mot förmodan är så att delar av de som är sjukskrivna idag sjukskriver på korttidsbasis utan någon egentlig diagnos eller sjukdom - influensa, halsfluss, depression o.s.v. - så borde man kanske istället ställa frågan om ifrån vad och varför folk sjukskriver sig? är det i sig orimligt att folk inte vill arbeta på ett ställe där man mår dåligt, där arbetsmiljön påverkar en själv och ens arbete negativt?

Det egentliga problemet - som inte alls diskuteras - är minst tvådelat. Dels är reallönerna alldeles för låga - och ännu på nedgång om jag inte är felunderrättad - och utgifterna alldeles för höga för vanligt folk och dels är sjukersättningen redan idag hutlöst låg. Det problemet är det givetvis idag allra främst kvinnor som tvingas genomleva, för inte ökar möjligheterna att vara hemma om man är sjuk om man samtidigt med största sannolikhet har en otrygg visstidsanställning eller jobbar deltid och samtidigt tjänar mindre än sina manliga kollegor med samma anställningstid och villkor? Sänkta ersätningsnivåer innebär inte bara en klassresa tillbaka till 30-talet, det är ett hårt och medvetet slag mot landets förvärvsarbetande kvinnor.

I artikeln nämns också att Sverige och Norge som har de högsta nivåerna i sjukersättningarna också har högst sjukfrånvaro av alla OECD:s medlemsstater och säkerligen kan vi förvänta oss att budet från det borgerliga grill- och fotopartyt on the Hägglund Farm i Bankeryd blir att "om fransmännen klarar av att hålla sjuktalen nere med låga ersättningsnivåer så kan väl vi göra det också?".

Givetvis borde man inte bli förvånad. Snarare bekräftar inte bara DN:s oblyga kampanjjournalistik utan också det bud som förmodligen komma skall från de borgerligas sammansvärjning om ersättningsnivåerna, att det inte är den egentliga frågan - kvaliteten på arbetslivet, en värdig arbetsmiljö och rimliga arbetsförhållanden - borgarna är intresserade av att sätta fokus på. För de fyras gäng i Bankeryd är det viktigare att till varje pris sänka kostnaderna försjukfrånvaron - för att ha råd med skattesänkningar istället - oavsett vad det får för konsekvenser. Att höja frisknärvaron är däremot inget för det borgerlika bunkergänget, det är tydligt.

Uppgiften i det här läget måste för en vänster värd namnet och en fackföreningsrörelse som vill ta sitt uppdrag på allvar, givetvis vara att motarbeta att denna borgerliga verklighetsbeskrivning får ytterligare fäste i debatten. Istället för Bankeryds-bunkerns stela och verklighetsfrånvända världsåskådning måste en verklighetsbeskrivning som utgår från vanligt folks levnadsvillkor och intressen, utgöra grund för debatten.

Det är dags för främst LO att vara offensiva, ställ borgarna mot väggen - vad tänker DE göra för att höja frisknärvaron?

Ställ sinte de rätta frågorna så kan vi nog räkna med att vi sitter där, i träsket utanför Bankeryd med utslitna ryggar och nedslitna sinnen. Sjukersättningen avskaffad för länge sedan.

-------------------------------------------
UPPDATERING: I det sista numret av Kommunalarbetaren finns en artikel om ovan nämnda forskningsrapport. Där är rubriken istället "Lägre bidrag ökar inte arbetsviljan". Det säger väl en del om vilkas verklighet som sätter dagordning på respektive tidning?