Lögn och förbannad dikt

Lyssnade på gårdagens debatt i Studio Ett mellan Ung Vänsters Ida Gabrielsson och MUF:s Johan Forsell. Debatten handlade om ungdomsarbetslösheten och centerns förslag om att införa ett särskilt anställningskontrakt för arbetslösa ungdomar upp till 26, helt utan anställningstrygghet. Ida var som vanligt riktigt bra och högern triumferar återigen med sin totala okunskap om hur arbetsmarknaden faktiskt ser ut för unga idag.

Mycket riktigt ifrågasätter Ida själva utgångspunkten för hela högerns resonemang, att det skulle vara anställningsskyddet som gör folk arbetslösa. Varför är då arbetslösheten oftast högre i de sektorer på arbetsmarknaden där otrygga anställningar är vanligast förekommande? Varför har vi då inte rekordlåg ungdomsarbetslöshet när vi ungdomar är de som vanligast tvingas gå på anställningar med väldigt svagt eller inget anställningsskydd?

I LO-rapporten "Anställningsformer och arbetstider 2005" får vi veta att den allra värsta formen av otrygg anställning - s.k. behovsanställning - ökat lavinartat sedan 1990, från att ca. 40 000 personer till idag 145 000 personer - de allra, flesta just ungdomar - som är helt utelämnade till arbetsgivarens godtycke.

Statistiken talar också om för oss att 42% av de tjejerna i LO-yrken i åldrarna 16-25 går på någon form av otrygg anställning och att i ålderarna 25-29 är samma siffra 24%. Bland de unga LO-männen är siffrorna givetvis lägre men ändock klart högre än snittet.

Vad Johan Forsell gör politik av när han i riksradio på bästa sändningstid påstår att unga inte har otryggare anställningar än andra, är inget annat än lögn och förbannad dikt.

Lögn och förbannad dikt. Minns det när nästa attack mot arbetsrätten kommer.