Amagaad... eller nåt

Den här veckan har det hänt något märkligt med besöksstatistiken på den här bloggen. Efter viss tvekan fixade jag för några veckor sedan det som skulle fixas för att allt skulle vara korrekt för allt kör på bloggtoppen.se. De första veckorna har jag haft totalt kanske 200-250 unika besökare men den här veckan har något märkligt hänt.

Eller egentligen inte. Sveriges förmodligen mest lästa och i särklass bästa blogg - Ali Esbatis - länkade i veckan till mitt inlägg om ungliberalernas PR-politiska lappkast för Fredrik Malms personvalskampanjs grafiska profil. Självklart är det en stor anledning till att besökarantalet ökat avsevärt. Men något sjukt måste ju ha hänt trots det, att så jävla mycket folk vill läsa vad som skrivs på den här bloggen verkar ju ändå lite misstänkt märkligt. Nåväl, det är er tid som går åt. Inte min.

Hur som helst är det såklart roligt att någon läser det som skrivs här. Periodvis skrivs det massor och ibland lite mindre. Förhoppningsvis har någon fått ut något av det hela och kanske har t.o.m. någon hittat något intressant. Well, jag ska fortsätta så gott jag jan i samma stil. Vill också passa på att tipsa om en riktigt bra blogg som jag läser regelbundet men fastnat lite extra för på sistone, Urban Lindstedts s-blogg.

Rankad på plats 33, strax efter rasisten Björn Söders blogg. Man kan undra om det är hedrande eller inte.

Omvändelse under galgen?

Jag har tidigare skrattat väldigt gott åt LUF-ordförande Fredrik Malms personvalssajt och den kampanjlogga som ursprungligen togs fram. Det riktigt illustrativa med den sidan och framförallt loggan var ju hur väl det syntes att politiken jippoiseras och reduceras till flashiga hemsidor med urholkade proklamationer som antingen ingen eller alla kan ställa upp på.

Efter att Ung Vänsters Ida Gabrielsson - som också noterat den lustiga och tragiska med Malms Kallefiering - i P3 gett en rejäl och klockren känga till såväl LUF som andra liknande företeelser bland de andra ungdomsförbunden, har nu LUF med handlingskraft fixat till det pinsamma misstaget. Innebar det någon repressalie för PR-byrån som jobbat med Malms personvalskampanj måntro? Hur som helst är det riktigt roligt och man börjar ju fundera på om inte den numer utnötta anklagelsen som riktats mot vänsterpartiet om "omvändelse under galgen" inte passar bäst för att beskriva denna tragikomik.

Go ahead and see for yourself.

Den första bilden, som snodd från en Kalle Anka-pocket.

Den nya, justerade och inte fullt lika Disneyaktiga loggan.

En klockren till!

Nu har en av Sveriges bästa politiskt aktiva personer startat en egen blogg. Läs den på http://annaherdy.blogspot.com varje dag, minst.

Anna är en av mina allra bästa vänner och en god kamrat. Även om hennes bloggprojekt sannolikt inte blir lika pretentiöst och proklamatoriskt som mitt, vet jag att just den här bloggen kommer att vara ett absolut måste att läsa. Eller kanske just därför.

Som ett drev på posten

Försöket till torr ordvits till trots, är de senaste dagarnas s.k. rapportering om "krisen" i Vänsterpartiets ledning i främst SvD riktigt beklämmande och i slutändan ytterligare ett bevis på hur konkreta omständigheter som formar människors handlade reduceras och anpassas till en redan förutbestämd mediedramaturgi. Särskilt när det gäller Vänsterpartiet.

Rapporteringen har i stort gått ut på att ledamöterna i Vänsterpartiets Partistyrelse fått besvara en enkät framtagen av Vänsterpartiets valberedning. Vänsterpartiet har kongress i början av januari nästa år så man kan utan att överdriva påstå att den här processen - att folk som innehar förtroendeposter inom en organisation får utvärera sin och ledningens arbete under den gånga perioden inför kommande kongress - är normalt förekommande. Den här enkäten fylldes i av Partistyrelsens ledamöter för ett drygt halvår sedan och har sedan dess utgjort en del i den kongressvalda valberedningens arbetsmaterial inför den kommande kongressen. Sådant material brukar av respekt för de som besvarat frågorna och valberedningens arbetsro, vara hemligt. Där fanns både positiv och negativ kritik emot bland annad Verkställande Utskottet. Det är allt annat än märkligt och än mindre uppseendeväckande.

Att det i media påbörjas ett drev mot Vänsterpartiet inför kongressen är att vänta. Att detta drev är välregisserat likaså. Precis som inför, under och efter förra kongressen, 2004 i Stockholm, är det att vänta att enskilda partimedlemmar och företrädare för en helt annan politik än den som en förkrossande majoritet av partiets medlemmar gång på gång slagit fast och bekräftat i interna samlinga och forum, kommer att agera med det mediala drev som vill framställa Vänsterpartiet som ett parti i kris.

I allt väsentligt kan inte Vänsterpartiets kris - i den mån man bör tala om en - förklaras med enkla slagordmässiga proklamationer om att "traditionalisterna tagit över" och att "väljarna inte vill ha överbudspolitik". I allt väsentligt beror den svenska vänsterns nedgång i opinionen och i stort, på oförmågan att mobilisera och aktivera kring sin egen politik.

En stark vänster är en vänster som är politiskt självständig och vågar utmana, ställa in siktet på konflikten mellan vänster och höger - på de intressekonflikter i samhället där eliterna står mot folkflertalet och männens intressen står mot kvinnornas - ta ställning och utifrån det, mobilisera.

Som ett brev på posten

Den politiska debatten i Sevrige ser inte ut som den gjorde för säg 4 år sedan. I stort sett varje tanke som tänks och som det sedan "produceras idéer" kring på diverse påstått liberala tankesmedjor, borgerliga partihögkvarter och storföretagens lobbyorganisationer - ofta i skrämmande fas med varandra - kretsar kring en dagordning i debatten, som i grunden förändrats på mycket kort tid. Till skillnad från för 4 år sedan då ledarsidor, politiska kommentatorer och den allmäna opinionen mer eller mindre fnös hånfullt åt den svenska högerns flirt med tveksamma politiska yttringar på yttersta högerkanten, har i stort samma proffstyckare och politiska företrädare som stod för högdragna proklamationer och högfärdigt fnysande själva övertagit just denna auktoritära och repressiva dragning. Ali Esbati kallar träffande denna utveckling för "Fascistiseringens anatomi" i ett av sina många bra inlägg.

Det senaste i raden av exempel på just dessa försök av svenska borgerliga företrädare att under påstått liberala, toleranta och demokratiskt renhåriga etiketter - dock oförblommerat - överta den yttersta högerns tvivelaktiga problemformulering och introducera dem som utgångspunkter i den svenska debatten, är kapitalismens kanske främste korgosse Johan Norbergs grumliga debattisats i frågan om upploppen i de franska förorterna. Ett ämne på vilket även Thaher Pelaseyed tillsammans med Ung Vänsters förbundsordförande Ida Gabrielsson skrivit en mycket träffande artikel.

Via Ali Esbatis blogg har sedan debatten om orsakerna till de franska upploppen rasat vidare. I detta inlägg publicerar Esbati en artikel av Flammans chefredaktör Aron Etzler och den debatt som pågår i kommentarsutrymmet till denna blogpost är väl värd att läsa igenom. Främst för att Aron Etzler väldigt träffsäkert punkterar Johan Norbergs islamofobi och grunliga resonemang och blottlägger den kanske viktigaste insikten i den tid av upptrissade koloniala stämningar mot förtryckta folk i såväl social som geografisk periferi, att det är frågan om klass.

Storebror Bodström kikar in

Noterar att kvällens Rapport innehöll ett relativt balanserat inslag som handlar om regeringens nya lagförslag rörande utökade och på alla vis mer omfattande möjligheter till avlyssning och kontroll av svenska medborgare. I kvällens reportage får vi faktiskt för första gången på länge i svenska nyheter de konkreta förslag som regeringen med den stolt brunkravattade Tomas Bodström i spetsen vill genomföra, uppräknade och granskade ur ett någorlunda kritiskt perspektiv(för att vara just svenska kvällsnyheterna måste det ses som något särdelest visst...).

I sak ser vi att om detta lagförslag blir verklighet kommer den utveckling vi ser på många håll runtom i världen men EU på många sätt måste ses som världsledande, att institutionaliseras och bli vardag även i Sverige. Utökade möjligheter för säkerhetspolisen att avlyssna och konrtollera medborgare för potentiella brott som man inte ens kan styrka koppling till blir inte undantag utan norm, detsamma med myndigheters utökade befogenheter att lagra e-post- och sms-korrespondens i betydligt längre perioder för att i framtiden kunna utgöra bevisning i eventuella rättsprocesser. Dett alagförslag kan inte ses som något annat än en rå och brutal våldtäkt på de juridiska normer som ligger till grund för en rättsstat värd namnet.

Lägg därtill den tilltagande kompakta konsensusen i det politiska etablissemanget om att samarbetet mellan militär och polis i situationer där polis idag har ansvaret, även det bör utökas och bli norm. Jag kan knappt föreställa mig vad det skulle kunna innebära i en situation likt EU-toppmötet i Göteborg till exempel.

Justitieminister Tomas Bodström intervjuas kort och får lägga ut texten, nåt i stil med:

Vi vet att det finns kritik mot det här förslaget och att såna här åtgärder kan
urholka rättssäkerheten, därför ska vi föreslå också andra saker för att stärka upp rättssäkerheten. T.ex. kan kontrollen av det här ske genom en ny myndighet[...]

Ja, jag vet ju inte om jag är den enda som har funderingar kring Bodströms envetna "försvar" av rättssäkerheten, hoppas verkligen inte det, men att en ny myndighet med uppdrag att kolla så att "rättssäkerheten uppehålls" verkar ju lite onödigt och framförallt tandlöst när det inte kommer att finnas någon rättssäkerhet att upprätthålla!

Jan Guilliou skrev i en krönika om just detta att "Bodström är farligare än bin Laden". På många sätt är det en jävligt träffande beskrivning, hur kan man försvara demokratin och rättssamhället genom att avskaffa det?

Nya vänsterbloggar

Noterar via Ali Esbatis eminenta blogg att ytterligare en partikamrat startat en blogg. Denna gång är det Patrik Renfors från Oxelösund som jag tyvärr inte haft nöjet att arbeta med i partiet men som förmodligen kommer kunna bidra med bra och vettiga blogginlägg, som anstår en partimedlem.

Vill också pusha för den nya bloggdomänen för Vänsterpartiets Riksdagsledamöter www.riksdagsvanstern.org där bara ett fåtal ledamöter lagt upp bloggar än så länge. Klart värt att bevaka!