Det personliga är politiskt: maj 2006

Det personliga är politiskt

Det finns dagar då man helt enkelt måste inse att människor i ens närhet gör stordåd med jämna mellanrum. När den vedervärdigt tokiga grotthögern angriper aborträtten med alla till buds stående medel, vill piska kvinnorna tillbaka till spisen, hucklet och lebensraum-idealet och anordnar kvinnofientliga konferenser i riksdagen - då händer det här och det här.

Då bryter Elin Johnson och Tora Breitholtz tystnaden och den tabubelagda krampen som omgärdar det mesta som har med abort och kvinnors rätt till sina egna kroppar och sexualitet, att göra. Det är beundransvärt och helt enkelt jävligt viktigt.

Det är beundransvärt därför att denna kamp är så förbannat personlig och självutlämnande - Det personliga är politiskt. Det är viktigt därför att den förhärdade smörja som könsroller och därtill hörande sexuella förväntningar på framförallt tjejer, måste lösas upp.

Elin och Tora, ni är vktiga.

Ibland blir man bara så jävla förbannad

Jag är egentligen en ganska lugn kille. Nog kan jag bli förbannad och het på gröten men i grund och botten en ganska sansad tjomme. Men vissa dagar händer så mycket sjukt så att man bara blir så jävla förbannad.

Visst, det finns betydligt värre grejer att skriva spaltmeter om i bloggvärlden. Regeringens svek när de samarbetar med borgarna för att avskaffa lagarna som skrevs i mördade arbetares blod i ådalen 1931. I samma veva som man i god partisekteristisk anda vägrar hedra de stupades minnen med hela arbetarrörelsen. Sure, det gör mig förbannad.

Men ibland så blir man riktigt provocerad av småsaker. Sånt som får gå och gnaga lite. I tisdags läste jag en artikel i Sthlm City - en av de där gratistidningarna i tunnelbanan - som skrivits av MUF:s Johan Forsell. Indignerat vill han läxa upp vänstern i Stockholm och lära ut politiskt hyfs. Han skriver bl.a. såhär:

Det förutsätter att man respekterar sina motståndare och erbjuder
varandra en hederlig match utan lögner och kränkande tillmälen.

Och fortsätter lite längre ned såhär:

Etablerade partier måste föregå med gott exempel och visa vad
som är acceptabelt och vad som inte är det.

Lyckat 1:a majfirande i röda Tornedalen

Jag hade den stora äran att vara huvudtalare vid Ung Vänsters och Vänsterpartiets 1:a majfirande i Pajala. Firandet var fenomenalt och "alldeles... alldeles underbart...". Vi matchade socialdemokraterna och LO i storlek på såväl demonstrationståget som på mötet i Folkets Hus. I Vänsterpartiets tåg och på vårt möte deltog även författaren Mikael Niemi prydd med partinål och allt. Läs mer här och se foton här.

Ung Vänster och Vänsterpartiet är på frammarsch i Pajala, där vänstern förnyats och fått nya krafter genom flera yngre aktivister i såväl partiet som Ung Vänster. Samtidigt finns där några av de finaste och mest aktade äldre kamraterna som står att finna i rörelsen. Företrädesvis de kamrater som emottog Ung Vänster Norrbottens Hederskamratsutmärkelse vid årskonferensen i januari. Läs här.

Jag lägger upp mitt tal här.

Första majtal 2006

Joel Karlsson, ordförande
Ung Vänsters Fackliga Utskott

OBS! Det talade ordet gäller!

*************************************

Kamrater och 1 maj-firare,
Idag firar vi arbetarrörelsens internationella högtidsdag. Idag blir varje sliten kavaj en mantel av strålande ljus, idag visar vi att vi bär en vision om ett annat, och bättre, sätt att organisera samhället. Idag rätas på trötta ryggar, idag tänds kampens ljus i de mångas ögon. Idag tar vi över gatorna, utmanar makten och säger rakt ut - en socialistisk värld är möjlig, ja till och med nödvändig. Och vi visar, att vi tänker kämpa för vår rätt och värdighet.

Kamrater, vi vet att kamp lönar sig. Allt från den allmänna rösträtten, över 8-timmarsdag, semester i två, tre, fyra och fem veckor, via ATP, till folksjukvård, folktandvård och A-kassa; allt detta har arbetarrörelsen kämpat till sig i strid och konflikt. Vi har stått för rätten till preventivmedel och fri abort, för byggandet av en folkets kultur, för bildning, bibliotek, barnomsorg. Och kampen fortsätter. För att den måste. Nu som då handlar det om att ta strid för vanligt folks intressen. Vi tar ställning och kräver vår rätt.

För en värld som vilar på utsugningens, exploateringens och ockupationens fundament måste förändras just i grunden. En värld där miljontals kvinnor tvingas in i prostitution och slaveri, utsätts för systematiska kränkningar och sexualiserat våld, måste förändras. En värld där hökarna i Washington utan vidare kan ta sig rätten att bomba oskyldiga länder och folk ljusår bakåt i tiden måste upphöra att existera som vi känner den idag. En värld där vita, överviktiga och medelålders män med komplicerade mellannamn med många dubbel-v:n och adlig dialekt har mer makt att besluta om våra liv och vår framtid än oss och våra folkvalda representanter, kan under inga omständigheter vara en värld vi är nöjda med. En värld där tiotusentals barn dagligen dör i svält för att vinstmaximeringen och hyggliga råoljepriser står högre i kurs än deras överlevnad måste likt det gamla störtas i gruset.

*************************************

Kamrater och kvinnokämpar,
Frågan om mäns våld mot kvinnor är satt högre upp på dagordningen än kanske någonsin tidigare. Det är bra och viktigt. Samtidigt säger det en del om hur vårt samhälle fungerar och hur den tysta överenskommelsen män emellan i praktiken ser ut, när media och vår egen jämställdhetsminister prisar ett gäng äldre mäns inbjudan till samtal om varför det är dags att karlar ska sluta slå sina kvinnor, före alla de kvinnor som arbetat ideellt i kvinnojourer, tjejjourer och kvinnogrupper i flera decennier.

Läget är allvarligt kamrater. Enligt utredningen ”Slagen Dam” från 2001 så har nästan hälften av landets kvinnor utsatts för våld av någon man efter sin 15-årsdag, en tredjedel utsatts för våld innan sin 15-årsdag, 56% av Sveriges kvinnor har utsatts för sexuella trakasserier och över en fjärdedel i åldern 18-64 har utsatts för våld av någon man det senaste året.

Vi gör ingen skillnad kamrater om vi inte ser bortom snömoset och inser fakta, män slår kvinnor och gör det för att befästa sin makt och sina privilegier som män i förhållandet och samhället. Det är dags att en gång för alla ta kol på myten att det bara är psykiskt sjuka och gravt alkoholiserade som misshandlar sina fruar, mödrar, döttrar eller systrar. Våldet och hot om våld mot närstående kvinnor är ett uttryck för själva manligheten i sig.

Vi lever i ett samhälle som bygger på kvinnors systematiska under- och mäns dito överordning. Det skär genom såväl klass som etnicitet. Hustrumisshandel är inget som är förbehållet svartmuskiga araber, det utförs av helt vanliga män i helt vanliga svenska städer och byar just i detta nu. Med Hagamannen gripen upphör inte inskränkningarna av kvinnors livstrymme.

Det finns saker att göra kamrater. En del framsteg har gjorts men är långt ifrån tillräckliga. Det första vi måste se till att göra är att garantera att alla kvinnojourer i landet har tillräckligt med pengar att kunna bedriva en verksamhet som ger trygghet, rådgivning och stöd för de kvinnor som utsätts för våld av män runtom i landet. Det ska finnas en fristad att vända sig till för den kvinna som riskerar att bli ihjälslagen för att maten inte står på bordet när gubben kommer hem.

Tjejer runtom i landet är rädda för att gå ensamma på kvällar och nätter. Rädslan att bli misshandlad och våldtagen har så kompakt trängt sig djupt in hos så många kvinnor och tjejer att de konkret gör andra livsval än de skulle gjort i annat fall. Tjejers livsutrymme och rätt till sina egna kroppar och sexualitet kränks dagligen och det fråntar mer än hälften av Sveriges och världens befolkning rätten till makten över sina egna liv. Därför är det dags att införa feministiskt självförsvar på landets alla skolor, kurser i självförsvar där tjejer inte bara får lära sig hur man försvarar sig och sin kropp vid våldtäktsförsök utan hur man tar plats och kräver sin rätt i klassrummet, på jobbet och bland vänner, bekanta och i hemmet och dags att se över planeringen varenda gångtunnel och busstorg i varenda svensk stad och by, ur ett feministiskt perspektiv.

Det är dags att ta ställning och kräva vår rätt, det är dags att ta tillbaka det feministiska initiativet kamrater.

*************************************

Kamrater och fredsvänner,
Vi lever i en tid då det amerikanska utrikesdepartementet och CIA avgör framtiden för många av världens folk. Det är i Vita Husets korridorer och av hökarna i Pentagon det avgörs om ett land geopolitiskt intressant beläget är i behov av en ny regim. Det är i dessa korridorer besluten fattas om att installera blodiga terrorregimer fjärrstyrda från Washington där mänskliga och demokratiska rättigheter ständigt sätts på undantag. Experimenten är väl beprövade, inte bara i Irak. Historiskt kan vi se nazisten Stroessners härjningar i Paraguay, Pinochets massmord av det chilenska folket och colombianska paramilitärers förföljelser och mord av fackföreningsaktivister som alla agerat med USA:s goda minne emot folkrätt och demokrati. Och det är bara axplock.

Anklagelserna som idag riktas mot diktaturens Iran går efter numer välkänt mönster. Samma rasistiska och koloniala världsbild som tagit steget in i den vardagliga nyhetsrapporteringen många gånger förut, har återigen beretts väg rakt in i våra vardagsrum samtidigt som lögner får rättfärdiga de amerikanska förberedelserna inför nya krig och ockupationer för att ytterligare stärka sin makt över regionens oljeresurser och övriga naturtillgångar.

Kamrater, Iran är en utpräglad diktatur där demokratiska fri- och rättigheter i bästa fall är en schimär. Men det är avgörande att vi faktiskt förmår att se var konflikten mellan rovgiriga ockupationsstater och deras för tillfället utpekade dödsfiender egentligen står. Striden står inte mellan demokrati och diktatur, uppenbarligen inte eftersom USA gärna koketterar med diktaturen i Saudi-Arabien. Istället måste vi se att oljeintresset aldrig ljuger, att demokrati aldrig kan byggas i amerikanska sattelitstater.

Därför måste vi i vårt fortsatta motstånd mot USA:s självpåtagna rätt att bomba, ockupera och tortera oskyldiga människor i vad som i bästa fall skulle kunna kallas för nutidens Gulag-arkipelager, måste vi säga högt och tydligt – Hands off Iran! USA och deras allierade måste lämna Irak och Afghanistan omedelbart. För med i Abu Ghraib och Guantanamó har vi facit för vad som väntar de som gör motstånd. Och det är en utveckling vi också kan se i Sverige och Europa och vi vet vilka politiska företrädare som axlat det som sin roll och gjort det till sin paradgren, att vara de som tar fascismen in i våra vardagsrum och ger den legitimitet. Det är i stort samma partier som i höstens val gör anspråk på att ta regeringsmakten.

Det är dags att ta ställning och kräva vår rätt.

*************************************

Kamrater och internationalister,
Lars Leijonborg och hans borgerliga kumpaner är ett reellt hot mot oss och våra demokratiska rättigheter. Det tål att sägas och det måste upprepas. Tillsammans med Mauricio Rojas och de andra borgerliga partiernas goda minne har gubben med den otäcka rösten och ihopväxta ögonbrynet på obehagligt kort tid gett uttrycket "att vända på en femöring" en tydlig definition.

För när det kommer till kritan, gör Folkpartiet hellre gemensam sak med högerextrema organisationer i Norden, repressionsivrarna i superstatsbygget EU och islamofoberna i CIA och gör deras ställningstaganden till sina egna. Tillsammans med de som konsekvent åsidosätter grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter bereder Folkpartiet och borgerligheten en begravning utan ceremoni, inskränkningar i våra rättigheter höljda i liberala floskler med rasistisk anstrykning och tydligt arbetarfientlig udd.

Samma arbetarfientliga udd som för 75 år sedan tog livet av 5 fredligt demonstrerande arbetare i Ådalen. Fem fredligt demonstrerande arbetare mördades av svensk militär som avfyrade sina skott på mandat av den svenska regeringen. Flera av de som mördades hörde till vårt ungdomsförbund eller vårt parti. Man strejkade för sin rätt och värdighet men mötte bly, sablar och hård repression. Likt vägarbetarstrejken här i Pajala har Ådalen blivit en avgörande politisk referenspunkt; Mer eller mindre rättfärdighet och rättvisa? Mer eller mindre demokrati? Mer eller mindre repression? Vi vet var vi står och att vi måste kämpa för vår rätt och värdighet.

Samma repression får samma vecka som årsdagen av skotten i Ådalen sitt återtåg i den svenska riksdagen när regeringen tillsammans med borgerliga partier vill fatta beslut om att upphäva de lagar som de styrande tvingades stifta efter skotten i Ådalen. Ökad repression ska återigen gälla, det ska ännu en gång vara möjligt att sätta in militära styrkor mot fredliga demonstranter. För oss som alltid stått längst fram i kampen för fördjupad demokrati i det här landet, är det ett slag i ansiktet. På den svenska demokratin likaså.

Kamrater,
det är dags att ta ställning och kräva vår rätt.

*************************************

Kära kamrater,
Snart beger vi oss hemåt med nysådda drömmar och blickar i det blå. Imorgon ger vi oss ut i vardagens slit igen. För vissa innebär det fortsatt slit på äldreboendet eller micromakarna, för många åter till arbetslöshet och känslan av att inte behövas. Många av oss ungdomar går tillbaka till behovsanställningar och meningslösa datortek som aldrig leder till ett tryggt jobb med lön att leva på, vikariat på tomma rader och i bästa fall deltidsanställningar med fem minuters varsel. Centerpartiet och Maud Olofsson kallar det flexibilitet. Vi vanliga ungdomar kallar det helvetet.

Flexibel betyder böjlig. Någon måste böjas och någon böjer. När Centerpartiet och allians ”för” Sverige blåser till storms emot anställningsskyddet och turordningsreglerna vid uppsägningar och skäller dem för orättvisa och diskriminerande är det just mer flexibilitet de vill ha. Fick Maud bestämma skulle varken anställningsskydd eller turordningsregler finnas överhuvudtaget, chefen ska få sparka vem han vill när som helst. För de som har gott renommé hos sin farsas kompisar i bolagsstyrelsen, ibland cheferna eller ändå ska ärva företaget de jobbar på när de fyllt 30 är det såklart en bra idé. Men för alla oss andra som inte är släkt med chefen eller inte är medlem i samma seglarklubb som hans ungar, för oss blir det betydligt värre.

För det är våra möjligheter att tillsammans med våra kompisar på jobbet försvara vår rätt till schyssta löner, företagshälsovård, rimlig schemaläggning av våra arbetstider och en bra arbetsmiljö, som Maud vill avskaffa. Med Mauds tyrannvälde på arbetsplatserna får vi en tyst och moloken arbetsmarknad där vi är de som blir böjda och chefen är den som böjer. De arbetsplatser Maud vill ha består av lydiga arbetare som häller käft och tar skit. Den som slickar mest röv eller är bäst polare med chefen är den som får behålla jobbet i slutet av dagen.

Borgarnas angrepp på arbetsrätten vittnar om vad de verkligen är ute efter och att de är beredda att ljuga ögonen ur sig för att uppnå det. För det är inte sant att företagen inte får avskeda folk idag, det är inte sant att trygga anställningar gör oss arbetslösa, det är inte sant att vi ungdomar vill ha "flexibilitet". De enda krav som finns på uppsägningar är att de ska ske på saklig grund, med uppsägningstid och enligt en turordning. Chefen ska inte få välja och vraka och sen sparka ut dem som kan få för sig att bli gravida, med förnamn han bara sett på tv eller den med fackligt förtroendeuppdrag. Istället är det tydligt att Mauds och storföretagens förslag handlar om att uppsägningar ska kunna ske på osaklig grund, utan uppsägningstider och helt utifrån chefens godtycke.

För om det vore sant att otrygghet på jobbet gör oss ungdomar nöjda, glada och mindre arbetslösa skulle vi ha rekordlåg ungdomsarbetslöshet idag. För det är vi ungdomar som dagligen förnekas det som ska vara norm på arbetsmarknaden idag, en riktig anställning på heltid med avtalsenlig lön. Det är mer än hälften av alla tjejer i vår ålder som inte kan planera sina liv eftersom man kan bli inringd på jobb med fem minuters varsel, det är mer än en fjärdedel av killarna i vår ålder som inte kan skaffa sig en egen bostad eftersom det är omöjligt att veta hur mycket man faktiskt kommer tjäna den närmaste månaden.

Kamrater,
Det är dags att avslöja den förrädiska högern, deras hugskott och opportunistiska lockelser. Deras förslag leder inte till lägre arbetslöshet. Tvärtom befäster och fördjupar dem de djupa orättvisor vi ungdomar tvingas leva under idag. För det är inte arbetsrätten som diskriminerar, det är arbetsgivarna som aktivt väljer att utnyttja en svag koppling till arbetsmarknaden och ett stort behov av arbetslivserfarenhet som en spjutspets för att torpedera sönder arbetsrätten samtidigt som deras parlamentariska företrädare i Allians "för" Sverige förbereder sig för att utsätta vår välfärd för chockterapi vid ett maktskifte.

Men mot Mauds och co. godtyckliga och kränkande arbetsmarknad ställer vi en utvecklad arbetsplatsdemokrati, byggd på kollektivt ägande och förvaltande av det vi gemensamt producerar där vi som är många på jobbet till- och avsätter de få istället för tvärtom. Vår arbetsmarknad emot Mauds, vår rätt och värdighet genom demokrati istället för tyranneri och godtycke. En arbetsmarknad med starka fackföreningar, höjda nivåer och tak i a-kassan, en starkare arbetsrätt och en politik för full sysselsättning med riktiga jobb och riktiga löner.

Det är dags att ta ställning och kräva vår rätt.

*************************************

Kära kamrater,
Det här är vad den valrörelse vi nu går in i handlar om. Om makt, välfärd och rättvisa – makten över jobben och över kvinnors egna kroppar, en välfärd värd namnet med full sysselsättning och utbyggd offentlig sektor och en rättvis världsordning utan ockupationer och hänsynslösa krig för olja. Vi har enorma utmaningar framför oss, vi ska inte bara stoppa en systematiskt lögnaktig och politiskt kamouflerande borgerlig opposition från att ta makten. Vi ska stärka vänsterns positioner, blir fler och göra mer. Det förpliktigar och ställer höga krav på oss allihop, att var och en gör sitt yttersta för att förklara och förtydliga partiets politik. Att vi efter vår allra bästa förmåga tar oss i kragen och delar ut våra flygblad och sätter upp våra affischer, skriver och håller vårt appelltal och växer som kamrater. Utmanar makten och säger rakt ut vad som måste sägas – en socialistisk värld är möjlig, ja till och med nödvändig,

Jag skulle vilja avsluta med att parafrasera en passage i Olof Palmes avslutningstal vid socialdemokraternas partikongress 1976, för det säger mycket om vänsterns uppgifter idag. Kanske framförallt här i Pajala.

Vi ses igen, kamrater!
Vi ses i Folkets hus, i studiecirkeln, vid möten i partiet och fackföreningen. Vi ses i fikarummen på äldreboendet, under rasten klockan 06:35, någonstans mellan morgonkaffet och kortleken, en stunds politik. Vi ses igen efter 1 timma och 7 minuter när Börje Keskitalo avslutat ett brinnande anförande om rörelsens stolthet och historia på en distriktskonferens.

Vi ses på partiexpeditionen, den kollektivt organiserade demokratins smedja, vid bråten av valsedlar och broschyrer, förbereder oss för möten med ivriga människor som frågar och skall få svar.

Vi ses igen vid hyreshusen på Skolgatan med packen av broschyrer. Du tar uppgång A och jag tar uppgång B. Utanför Konsum, framför kiosken på torget, i hörnet på Tornedalsvägen, vid sågverksgrindarna klockan 05.45 en kulen morgon,

Vi ses på torget med stoltheten och fanorna och sången, när folket kommer från arbetet, förmedlingen och teaterrepetitionen. Vi ses igen kamrater, någonstans i skärningspunkten mellan drömmen och slitet, i människornas möte till prövande samtal och gemenskap.

Vi ses igen kamrater,
för nu vi vet att det är dags att ta ställning och kräva vår rätt.

Det personliga är politiskt

onsdag, maj 17, 2006